Fame > Demise
Skolan kryper allt närmre, trots att jag har några dagar mer "sommarlov" än många utav mina vänner, som börjar lida redan imorgon. Själv börjar lidandet igen den 23:e. Eller lidande kanske man inte skall säga, men iallafall mer utdragna dagar med lite drygare sysslor än vanligt.
Igår fick jag mina roliga piller! Så nu skall det tränas utav själva helvete då skor skall slitas ut och piller ska knapras som om man vore en abstinent pundare. Bevisade för mig själv idag att jag fortfarande kan springa min 7.41km runda. Kändes dock som att jag skulle spy ut mina inälvor och lägga mig i fosterställning och gråta när jag kom fram. En sak som jag märkte med mina nyköpta preparat är att man svettas- en aning mer än vad man brukar. Så när man kom hem luktade man som en lodis som rullat sig i diverse.. mysigheter. En annan rolig effekt är också att jag inte känner hunger lika mycket som man borde. Det där med svulten somalier kanske närmar sig, trots allt.
Nu börjar man 3:an också. Sjukt konstigt tycker jag, då det känns som att det bara var ett tag sedan man började 1:an och var allmänt nervös inför att komma till en ny skola och kunde inte tänka sig att vara 3:a. Tänka sig att det bara är "några" månader kvar tills studenten är tagen (fingers crossed) och man kastas ut i det verkliga, arbetslösa livet. eller nja, inte riktigt så kanske. Då man hade tänkt sig att gå och bli militär. Haft funderingar på om man skulle ta och gå Officersutbildning, och kanske försöka ta sig upp i den militäriska stegen och kanske till och med tjänstgöra i något skräpland med arga invånare som gör allt för att spränga en med bomber gjorda av kamelbajs och liknande.
Nog om att åka till öknen och riskera livet. Me and my partner in crime, Rasmus Rullmeister Rolling, var och skapade oväsen med en duktig trumslagar filur, Sebastian (Aka Lindis). Och vi lät så förskräckligt att vi bestämde oss för att fortsätta, så var det också lite smått "bestämt" att jag skulle spela bas och göra omänskliga läten i denna orkester, så behövs det bara en man- eller kvinna- till som spelar gitarr. Dock blir det jävligt körigt för mig, då jag nu måste slita ut mina fingrar och att kunna vråla, sjunga, och spela bas- på samma gång. Låt oss hoppas att jag kan klara av detta.
Så har man varit så pass nördig att man kollat igenom hela Spartacus säsongen på bara någon dag. Jag behöver mer serier som förbrukar min tid, så tips på bra serier skulle uppskattas! :D
Igår fick jag mina roliga piller! Så nu skall det tränas utav själva helvete då skor skall slitas ut och piller ska knapras som om man vore en abstinent pundare. Bevisade för mig själv idag att jag fortfarande kan springa min 7.41km runda. Kändes dock som att jag skulle spy ut mina inälvor och lägga mig i fosterställning och gråta när jag kom fram. En sak som jag märkte med mina nyköpta preparat är att man svettas- en aning mer än vad man brukar. Så när man kom hem luktade man som en lodis som rullat sig i diverse.. mysigheter. En annan rolig effekt är också att jag inte känner hunger lika mycket som man borde. Det där med svulten somalier kanske närmar sig, trots allt.
Nu börjar man 3:an också. Sjukt konstigt tycker jag, då det känns som att det bara var ett tag sedan man började 1:an och var allmänt nervös inför att komma till en ny skola och kunde inte tänka sig att vara 3:a. Tänka sig att det bara är "några" månader kvar tills studenten är tagen (fingers crossed) och man kastas ut i det verkliga, arbetslösa livet. eller nja, inte riktigt så kanske. Då man hade tänkt sig att gå och bli militär. Haft funderingar på om man skulle ta och gå Officersutbildning, och kanske försöka ta sig upp i den militäriska stegen och kanske till och med tjänstgöra i något skräpland med arga invånare som gör allt för att spränga en med bomber gjorda av kamelbajs och liknande.
Nog om att åka till öknen och riskera livet. Me and my partner in crime, Rasmus Rullmeister Rolling, var och skapade oväsen med en duktig trumslagar filur, Sebastian (Aka Lindis). Och vi lät så förskräckligt att vi bestämde oss för att fortsätta, så var det också lite smått "bestämt" att jag skulle spela bas och göra omänskliga läten i denna orkester, så behövs det bara en man- eller kvinna- till som spelar gitarr. Dock blir det jävligt körigt för mig, då jag nu måste slita ut mina fingrar och att kunna vråla, sjunga, och spela bas- på samma gång. Låt oss hoppas att jag kan klara av detta.
Så har man varit så pass nördig att man kollat igenom hela Spartacus säsongen på bara någon dag. Jag behöver mer serier som förbrukar min tid, så tips på bra serier skulle uppskattas! :D
The Awakening
Nu blåser Anti-bloggarna i bögfanfaren åter igen, och hissar Pride-flaggan till skyn efter 8 månaders bloggvilande.
Men varför satte jag igång igen? Jo det skall faktiskt bli en träningsblogg(mestadels), som det faktiskt var tänkt att det skulle vara, men det blev komplikationer och.. depressioner.
Nog om det!
Vad ska man säga om sommaren då, nu när friden snart är över? Mjo, man kan säga att det inte var riktigt som man hoppades på att den skulle vara. Man hade visioner om att man skulle jobba arslet av sig så att man kunde göra extraordinära saker, skaffa körkort - till och med bil, resa utomlands, kanske träffa den där "special someone".
Nepp. Inget av detta hände. Inte ens så mycket festande som man hade hoppats på. Jobbade på Simons-pappas-kompis Gård, där man skrapade, målade om en ladugård, och en pub-vägg. Är så jävla trött på rödfärg nu att jag vill bränna ned alla röda hus jag ser. Såhär jobbade vi i 4 dagar, utan vetskap om lön. Det låter som lite tid, men det var drygt som satan (förutom då man cruisade runt med 4-hjulingen, hihi).
Tillbaka till själva träningsvisionen av bloggen. Jag och min kära vän, Risto, hade planer på att träna arslet av oss hela sommaren. Detta höll inte så länge. Så man har helt enkelt fått ta tag i livet alldeles själv, genom att springa, gå och desperat försökt att vara nyttig. Så denna väldiga dag, har jag åter igen bestämt mig att jag ska plåga mig själv genom att träna livsglöden ur min kropp. Jag har redan börjat lite smått, genom att köpa lite fina Förbränningsprepparat ifrån Gymgrossisten.se. Jag hade tankar på att bygga mer muskler, men så kom jag på att det är lite sexigare att vara ned deffad som en svulten somalier. Eller nja, kanske inte ska låta det gå över styr?
......Eller?
Bilden som kommer att visas (Förhoppningsvis), var tagen denna väldiga morgon.
Men varför satte jag igång igen? Jo det skall faktiskt bli en träningsblogg(mestadels), som det faktiskt var tänkt att det skulle vara, men det blev komplikationer och.. depressioner.
Nog om det!
Vad ska man säga om sommaren då, nu när friden snart är över? Mjo, man kan säga att det inte var riktigt som man hoppades på att den skulle vara. Man hade visioner om att man skulle jobba arslet av sig så att man kunde göra extraordinära saker, skaffa körkort - till och med bil, resa utomlands, kanske träffa den där "special someone".
Nepp. Inget av detta hände. Inte ens så mycket festande som man hade hoppats på. Jobbade på Simons-pappas-kompis Gård, där man skrapade, målade om en ladugård, och en pub-vägg. Är så jävla trött på rödfärg nu att jag vill bränna ned alla röda hus jag ser. Såhär jobbade vi i 4 dagar, utan vetskap om lön. Det låter som lite tid, men det var drygt som satan (förutom då man cruisade runt med 4-hjulingen, hihi).
Tillbaka till själva träningsvisionen av bloggen. Jag och min kära vän, Risto, hade planer på att träna arslet av oss hela sommaren. Detta höll inte så länge. Så man har helt enkelt fått ta tag i livet alldeles själv, genom att springa, gå och desperat försökt att vara nyttig. Så denna väldiga dag, har jag åter igen bestämt mig att jag ska plåga mig själv genom att träna livsglöden ur min kropp. Jag har redan börjat lite smått, genom att köpa lite fina Förbränningsprepparat ifrån Gymgrossisten.se. Jag hade tankar på att bygga mer muskler, men så kom jag på att det är lite sexigare att vara ned deffad som en svulten somalier. Eller nja, kanske inte ska låta det gå över styr?
......Eller?
Bilden som kommer att visas (Förhoppningsvis), var tagen denna väldiga morgon.
